LFjell

Då tänkte jag köra några år i Worcester, England. Skriver ner lite nödvändiga intryck och historier här.
Knappt två och en halv timmars flygresa till Heathrow med Caroline från Stockholm och Anna från Knivsta. Vad vi trodde skulle bli sex timmars väntan på flygplatsen blev åtta. Varav de två sista med lite andra finnar, romäner, svenskar, brasilianare, bulgarier(?) och någon enstaka från spanien och uganda som alla väntade på att bussen vidare till Worcester skulle vara på plats.

Halv tolv, efter ganska precis två timmar i en iskall buss, var vi på plats i skolan för att få nycklar och välkomstinformation. Det var ingen som riktigt visste var nycklarna var eller till vem de skulle men efter ytterliggare någon dryg timme hade alla nycklar i handen, trots att några rummen var för stökiga för att bo i så extrarum fick sättas till. Sen var det bara att sätta sig och vänta på en taxi.

Omkring ett var vi på plats i Bishop Bosel Hall, mitt nya hem. Jag har dubbelt så stort rum som alla andra, den enda med dubbelsäng, badrummet är större än mitt rum hemma i uppsala, jag har ett två och en halv meter långt skrivbord, jag har knappar som öppnar dörren för mig, jag kan sitta ner och duscha och har ett ryggstöd till toaletten. Det vill säga jag bor i en handikappadanpassad lägenhet. Ibland har man tur!

Imorse gick jag och svenskarna en snabbis för att köpa frulle, mitt i centrum som ligger 1-2 min bort. Största klubben ligger cirka en och en halv minut hemifrån, det är soft!

Nu ska vi iväg på pub quiz i students union på S:t Johns Campus, det stora campuset som ligger ungefär 20 min bort!