LFjell

Jag vet inte vad det är, men jag älskar Göteborg. Jag hade en helt underbar helg!
Jag älskar att åka tåg, om det skulle vara billigt skulle jag pendla ner till gbg på helgerna.
Mysig tågresa i fredags med Håkan pumpandes i öronen hela vägen. Farfar hämtade mig på stationen. Maria och Alice kom och hälsade på och fikade lite. Alice har precis lärt sig gå, så himla speedad unge. Hon hann vända upp och ner på halva köket och krypa runt och klättra upp och ner på allt som gick att klättra på.

Halv sex träffade jag Sandra och Emmy utanför Liseberg. Vi stod i andra sektionen och väntade otåligt i ett par timmar.
Klockan åtta började "Edelweiss" spelas och kungen kom ut på scen för att presentera världens bästa. Han var lika underbar som alltid. Mellansnacket var bättre, det funkar bara i gbg. "Känn ingen sorg för mig i Göteborg" hade 10-års jubileum på veckan och var bättre än någonsin förut.
"Nu kan du få mig så lätt" var underbart fin men jobbig på samma gång för efter det visste man att han skulle gå och inte komma tillbaka på obestämd tid. Jag hoppas att det går fort!

Efter att tiotusen tals personer lyckats ta sig ut från Liseberg tog vi oss vidare till PC där vi träffade Sandras kompisar och drack lite jättebilliga och goda drinkar. Sen drog vi vidare till Berså där det blev dans, dans, dans.
Så himla kul kväll.

Lördag sov jag ut sen lekte jag pensionär med farfar och satt och spanade när polisen gjorde husrannsakan inne hos grannen. På eftermiddagen åkte jag in till stan och gick runt i solskenet och njöt ett par timmar. Håkan i öronen, titta på folk, gå in i lite affärer, sitta vid hamnen och titta på båtarna.
Träffade Emmy och Sandra och tog en fika på avenyn. Sen följde de med mig till min spårvagn men när jag hade åkt en hållplats insåg jag att jag inte kunde åka hem riktigt än. Jag promenerade i någon timme till längs med kanalen och med Håkan i öronen. Sen satte jag mig på en parkbänk mittemot Storan och bara tittade upp mot taket och tänkte tänk om Håkan skulle komma ut där på taket och bara överraska med "Det är så jag säger det".
Sen åkte jag hem och tittade på tv med farmor och farfar.

Vid lunch idag gick tåget hem till Uppsala igen. Läste lite psykologi och lyssnade på Håkan.

Underbar helg jag är bara så irriterad och besviken på mig själv att jag missade en av Daniel Gilberts första spelningar i lördags. Jag visste inte att det var den här helgen. Jag var liksom i Göteborg men jag såg det inte, ah!
Men jag hoppas att han spelar någon annan gång jag är i gbg eller kommer till Uppsala och spelar på Katalin.

Fem dagar kvar...
Först en vecka med skola, helt okej, ett geografiprov och en debattartikels inlämning. Det ska nog gå.
Det har vart mysigt med pappsen hemma i helgen, har hunnit träffa honom mycket.
I fredags efter skolan blev det först träning och bastumys med Gullan på f&s, sen lite mys hemma hos Larsson och till sist en öl på Red Room med delar av gamla sagoprinsen/bytingen (- ölen för min del).
Igår, plugg. Sen ut och äta med mamms och papps och så vandrade vi runt lite på stan och slutade med en öl på Hijazz. Sen blev det en runda på stan med Lo, Gulla, Björn och Magga också. Mysig kväll.
Idag har det bara vart plugg, geografi, men det har gått rätt så bra.
Ikväll bli det Pride & Prejudice läsning.

So long!

Gröna Lund 2009-09-04

Ah, fan vad taggad jag är på höst nu! Shit vad mycket kul grejer som händer helt plötsligt

18/9 - GBG, HÅKAN på Liseberg, utgång!
23/9 - möjlig utgång, BJ
24/9 - Laleh på Katalin?!
24-25/9 - studiedagar, leeedighet!
29/9 - Moneybrother på Katalin?!
30/9 - utgång med stönaböna och bellarie m.fl.
9/10 - HOFF på Katalin!

två veckor kvar sen HÖSTLOV!
sen är det fan bara november kvar och sen är det julmånaden :|
hjälp, det är ju nästan läskigt... MEN KUUUUL!

HOFF PÅ KATALIN!

BORLÄNGE. Enda svenska konserten i sommar och Håkan Hellström satsar allt.

Och kammar hem full pott, med besked.

Håkan har aldrig levererat en snyggare och souligare show än den här.

Det är de sista flämtande timmarna på festivalen och sommarens hittills vackraste kväll. Dagen har varit het och värmen hänger kvar in i den natt som vägrar bli mörk.

En ung pojke har tagit på sin finaste sjömanskostym och unga flickor sjunger ”Det är så jag säger det” så det ekar över Stationsgatan.

Framme vid Utopia-scenen tonar himlen i rött och festivalens mest önskade artist går på för att göra sin enda svenska konsert i sommar.

Suga ut allt

Och Håkan Hellström behöver bara visa sig i introt till ”Tro och tvivel” för att vi ska förstå att nu, nu tänker han gå ut och suga ut allt han bara kan ur den här fantastiska natten.

Det gör han, minst sagt. Konserten bygger på den han åkte runt med förra sommaren, men Håkan och hans ypperliga band har ägnat vintern åt att slipa och förädla, putsa upp och skala av, och det de kliver in med är den mest eleganta och formfulländade föreställning de någonsin gjort.

Och den ångar av soul.

Ingen i närheten

Håkan plockar ihop sitt band, instrument för instrument, för en Curtis Mayfield-sinnlig, vackert återhållen ”Kär i en

ängel”. Han strör ut en lång, väldigt drabbande ”Gårdakvarnar och skit” och bygger och bygger och bygger ”Jag har varit i alla städer” till dramatik av ett slag som ingen annan svensk artist är i närheten av.

Han talar om när livet känns som Bob Dylans ”I threw it all away” och om att till varje pris hålla liv i sina drömmar. Och han sjunger som han aldrig har sjungit om alla de där kärlekarna som sprack men aldrig riktigt dog.

Vi får inte bara lysande låtar, sättet på vilket Håkan syr ihop nummer från olika delar av karriären öppnar nya dörrar in i texterna.

Jagar upp festen

Och han jagar förstås upp festen med febriga saxofoner, och löjligt lyckliga versioner av ”Ramlar” och ”Mitt Gullbergs kaj paradis”.

När en rörd estradör och hans orkester lämnar scenen till tonerna av ”Mr Bojangles” står folk kvar med glansiga blickar, ingen vill riktigt lämna stämningen vi har hamnat i.

Jag tänker att Håkan Hellström snart har regerat popsverige i ett helt decennium.

Och det mest häpnadsväckande är att han fortfarande bara blir bättre och bättre.

Jag ryser. Om jag var en sån där liten tjej som började gråta för ingenting skulle jag ha börjat gråta för länge sen när jag läste det här. Det är en recension i Aftonbladets nöjesblad av Håkans konsert sista kvällen på Peace and Love i somras. Känslan var obeskrivlig men den här journalisten gör ett bra jobb.
Om 24 timmar och 25 minuter står jag där igen.

Hejhoppgummisnopp!
I'm a geek. Jag tycker det är kul att plugga. Matte är mitt favoritämne än så länge (och än så länge har vi bara repeterat så det kanske inte är så konstigt). Jag läste precis min religionsläxa och det var jättekul. Geografin var rätt givande idag också. Och även fast jag är en SPRÅKHATARE (bortsett från engelska) så är det nästan lite kul att plugga språk med mamma (språkproffset). Imorrn blir det filosofi för andra gången, ska bli kul att se vad det kan ge.

Okej, nörden har talat och ska nu gå och lägga sig (efter hon har facebookat ett tag)

Efter en stoooor förkrossande seger mot Old High, ja jag var överlycklig!