LFjell

Nu ska jag berätta om en människa som jag ser upp till och beundrar. Hon har betytt mycket för mig och jag saknar henne så himla mycket.
Ivy har lärt mig att det viktigaste är att leva i nuet och att bara man vågar så kan man göra i princip vad som helst av livet. Man måste våga tro på sig själv, det förflutna spelar ingen roll för bara man vill och vågar så kan man bli en helt ny människa.
Ivy jobbade på Rider HS och jag hade henne som lärare i Spirit Janitors. Hon är sjukt rolig och omtänksam. När jag lärde känna henne trodde jag att hon var sådär perfekt, en jättebra mamma med massor av kompisar. Hon verkade bara glad hela tiden utan problem.
Efter ett tag fick jag höra att hennes man dött för några år sen av alkoholism och sen sa hon även att hon själv varit alkoholist. Hon drack alldeles för mycket och förstod inte hur illa det verkligen var innan hennes man gick bort. Då bestämde hon sig för att bli nykter alkoholist. Hon var tvungen att sluta umgås med sina vänner som hon umgåtts med tidigare, komma in i nya vänskapskretsar och ta skit från andra.
Nu går hon på minst ett AA möte om dagen och hon är som en mamma för alla där, hon tar hand om vem som helst som behöver hjälp och låter de bo hos henne. Hon tog ansvar för alla raiders och ville att ingen skulle råka ut för samma sak som hon. På ett sätt var hon som en mamma för alla Spirit Janitors men på ett sätt som en bästa kompis. Eftersom hon har börjat ett nytt liv efter sin alkoholism kan man säga att hon har börjat om som tonåring igen. Hon har helt sjuk humor och älskar att diskutera ungdomsgrejer.

Goood, jag saknar hennes klassrum, trots kylan, så jäkla underbar atmosfär. 4th period <3
Fyfan vad jag saknar henne, ta bilder, laga mat, bio, road-trip, promenaderm, shopping. Åh, jag saknar Ausin!

När hon kommer till Sverige ska jag fixa en riktigt het dejt med uppsalas mest attraktiva 50 åriga singel så att hon stannar här. Några tips?